EnBättreBlogg

"Se till att va ledig den dagen, jag fyller år!" "Fixa barnvakt, det är fest" "Gotland i helgen??" 

Nej tyvärr, jag kan inte gå utanför dörren i 5 minuter ens för jag får ingen hjälp och hade jag haft en halvtimme över bara så hade jag gått och handlar mat (kaffe) 

Jag är så trött på det här, asså inte att folk frågar om jag vill vara med för det gör mig bara glad men på att aldrig kunna göra något roligt för att jag inte har någon dag i månaden ens för mig själv. Jag är 23 nu, snart kommer jag vakna upp och vara 63 och inte ha ett enda roligt minne, inga vänner och antagligen ingen man heller. Jag gör allt för Neo (uppenbarligen) och det är egentligen bara löjligt av en mamma att klaga som jag gör men jag vill också få andas en dag, kanske kolla på kläder, träffa någon kompis men det finns inte för min del. Nu kanske vissa tycker att jag får skylla mig själv som skaffade barn när jag va 18 men ni som tycker det vet inget om anledningen till att det blev som det blev, inget jag vill dela med mig av heller men jag kan säga en sak och det är att jag inte var ensam att skapa denna unge, nej det är sant vi var två! Men allt ansvar lämnades över på mig (för att jag är kvinna?) Jag älskar min Neo och jag älskar vårt liv men jag känner mig lite deppig just nu bara och eftersom att jag inte har någon att prata med om det så pratar jag med bloggen.. Fast det värsta är inte att vara låst och att pappasidan på Neos familj skiter i oss, det värsta är att dom som skulle föreställa mina vänner svek, absolut inte alla mina vänner! Bara dom jag kallade för bästa vänner.

Jag kommer typ bli en sån där gammal bitter tant, är redan på väg att bli det. Jag bara gnäller hela tiden.. Usch egentligen. Men vad ska man göra egentligen? Suuuuuck jag vet inte. Är jag rastlös, deppig eller stressad? Inte ens jag vet, kanske allt, kanske inget. Vet bara att jag har en helvetes halsbränna och att jag ska gå ut och röka nu. tack för mig.