EnBättreBlogg

Jag drömde att jag fick i uppgifta att skriva en uppsats om 1900-talet, någonting om vad man gjorde då. Tänkte hur fan ska jag veta det och jag orkade inte forska vidare i det då jag hade annat för mig (kommer inte ihåg vad det var) Så jag lämnade in en ofullständig uppsats, jag tror att jag hade klottrat ner två rader om absolut ingenting. Dagen efter fick jag tillbaka uppsatsen med M i betyg? Jag vet ju att dom har ändrat betygen från IG-MVG till A-F(nånting) Men alltså M!? Så jag frågade läraren om man verkligen kan få M i betyg " Nej det kan man inte men så dålig var du" 

 

Hahaha skön dröm, fick iaf en ny chans att göra om uppsatsen och jag ansträngde mig verkligen men vaknade innan jag fick veta vilket betyg jag fick :(

GOD MORGON NYÅR! 

Är det bara jag som tycker att nyår är den mest överskattade högtiden på hela året? Allt handlar bara om att den som är fullast vinner och så måste man vara vaken så jävla länge. Haha inte min grej! Men i år så ska vi till Robbans brorsa och hans fru och dom kommer ha barn hemma så det lär bli lugnt, SKÖNT! Fast jag lämnar ändå Neo hos mormor eftersom att det kommer drickas :)

 

Jag tror att jag har kommit på vad jag vill bli, har tänkt på det ganska länge och det känns som att det passar mig - Löneadministratör! Måste bara plugga lite mer först eftersom att det krävs en del kunskaper för att bli det. Men eller hur? Det är en plan iaf, känns bra. Måste alltid ha en plan

 

Min granne säger alltid att man inte alls alltid måste ha en plan, utan ibland måste man låta livet bestämma men jag fixar inte det, jag måste ha en plan till allt, öven plan b och plan c. Ifall ifall att.. Hehe. 

Dagens fråga, hur väcker man en Robban innan kl 14 utan att bli mördad? 

 

Håller på att plocka bort alla julgrejer. Egentligen vill jag ta ner allting typ dagen efter jul för när det är över så är det över. Men eftersom att Neo har varit så sjuk och R jobbar natt (fakkar upp normal dygnsrytm för alla) såååå har jag inte orkat. Men nu ska skiten bort iaf. Så jeffla trött på att städa! Börjar nästan känna att livet som ensamstående var lättare! Fast det är ju så, gräset är alltid grönare på andra sidan. Nu måste jag städa precis hela tiden efter en äcklig kille, mitt sovrum är ockuperat hela dagarna och vi kan inte leka, städa eller göra någonting förens han har gått upp på dagarna (eftermidagarna) Är otroligt trött på det. Men tänker man tillbaka på hur det var innan när vi bodde isär så trivdes jag inte så heller, fick betala hela hyran själv fast han var här hela tiden eftersom att han hade egen hyra att betala. Fick handla varje dag eftersom att jag inte kan bära så mycket själv, nu har vi bil och kan storhandla en gång i veckan. Jag fick aldrig ligga! Nu händer det iaf någon gång ibland ;) 

Men varför är det alltid så? Man kan inte leva med dom och man kan inte leva utan dom? Kan man inte bara få väja och sen leva lycklig i alla sina dagar? Eller borde jag ha lytt mammas råd och intalat mig själv att jag visst är lesbisk och skaffat flickvän istället? Suck.. Jaja snart är det Neos 4-årsdag så då ska det vara städat och julen ska vara undanplockad! om det så ska ta mig hela natten... Vilket det antagligenkommer göra :P Gud jag orkar verkligen inte fira nyår imorgon, orkar verklgen inte gå tillbaka till jobbet på tisdag! Nej nu börjar det luta mot uppsägning och sista minuten till vem-fan-bryr-sig-bara-det-är-varmt :)

 

 

Hejdå julen :) Ses nästa år!

 

Sitter fortfarande och grubblar och försöker göra upp en plan för vårt liv. Jag kommer liksom ingen vart, eller? Någonting nytt måste hända. Det är något som fattas, något som stör och jag vet inte riktigt vad det är.. Jag kanske vet egentligen men inte vågar göra något åt saken. Jag vet ärligt talat inte. 

Sitter och lyssnar på Neo som leker. Hans lilla röst får mig att vilja kämpa för någonting bättre och aldrig ge upp.

 

Tänk tänk tänk...

 

 

Just det igår.. Vi skulle ju åka och shoppa.. Kul.. R vaknade med sämsta humöret EVER kl 14.30 och va grinig för att han inte fick sova tillräckligt.. Asså hans jävla horjobb är anledningen till att jag inte tror på oss det förstör vårt liv tillsammans GAAH!! 

Iaf. Så han va skitgrinig hela dagen (eftermiddagen) och då blev såklart Neo grinig också och jag. Självklart. Sen, något som jag nyligen upptäckt med R är att så fort vi är inne i en affär där dom säljer killkläder så blir han efterbliven som om han hade hjärnskakning eller något och går runt utan att ens titta ordentligt i CA EN HALVTIMME i en fakking affär... Men när det kommer till att gå i en affär som jag gillar då säger han bara nej fyfan och tvärnitar utanför och ska stå där och stressa genom att se sur ut. ´Sorry R men igår hatade jag dig. Jag ville ju hitta en klänning till nyår vilket är en GANSKA viktig sak men han var ju inte till någon hjälp plus att eftersom att han var grinig så ville inte Neo vara med honom och lite sjukdom på det så blev han EXTREMT mammig och ville bara vara där jag var. Fast han var duktig det var han, inga raseriutbrott i affärerna och han rev inte ner något. Men jag kan lova att det inte är speciellt lätt att försöka hitta något fint som PASSAR när man har en egoistisk och grinig kille utanför affären och en grinig bebis i affären. 

Till slut tröttnade jag så jag tog Neo och skakade av mig R, satte telefonen på ljudlös och gick in i den sista affären (Skojar inte, jag va inne i alla affärer i hela fakking kista galleria) som jag visserligen redan hade kollat i fast med grinig kille utanför som stressade sönder mig. Så hittade jag en fin som jag hopades skulle passa. Men då stod det såklart BARA UTVECKLNGSSTÖRDE HOOOOOOOOOOORTJEJER i omklädningsrummen, två och två och alla hade ca 3 klänningar var men varje klänning som dom provade skulle diskuteras om när var och hur dom skulle ha på sig dom och vilka killar som skulle se och appropå det så måste dom ringa någon. Asså vi var där i en fakking timme.. Neo grät, när vi kom in i provhytten så ramlade han. Fick pröva klänningen fort som fan och bära Neo tills vi gick till bilen. Tungt.

Meeeen jag hittade iaf en klänning som tur är :) OCH jag färgade mitt hår.

 

Just det ja, idag har Robban sagt att vi ska åka till något centrum och shoppa! Den ni ;) Han behöver titta på en ny skjorta till nyår och jag vill kolla på en ny klänning (till nyår såklart ;)) Sen så fyller ju lilla älsklingen år om ett par dagar så vi ska kolla på presenter till honom och barnkalasgrejer + tårta! I år ska jag inte göra någon tårta själv för Neo ville ha en Bilar-tårta så jag ska beställa en tänkte jag :)

Sen för att lugna  mina nerver så ska jag färga håret, knäpp grej jag vet men jag gör alltid så när jag blir rastlös och deppig i själen.. Färgar håret eller möblerar om. Ganska hälsosamt beroende om man frågar mig. Vissa dricker när det går dåligt, andra knarkar men Stephanie hon färgar håret.. Undrar om det fungerar lika bra. Haha aja hoppas det blir bra bara :) Sen borde jag faktiskt klä av granen och plocka bort allt annat julpyssel  men tyvärr så är det bara min hjärna som har adhd, min kropp har bara add. Eller? Eller så är jag bara rastlös och lat, jag vet inte, tomEJto tomAto. 

Aja dags att väcka R som antagligen inte kommer vara alltför glad eller pigg :( JAG HATAR DITT JOBB. (Faktiskt, det förstör vårt liv) Eller så gör jag mig i ordning innan jag väcker honom för en gångs skull så han slipper vänta på mig haha, kan ju vara snällt för omväxlings skull ;) 

 

tjingeling ;)

 

 

Undrar om min hjärna har adhd? För min lata kropp har uppenbarligen inte det då jag inte har lyft ett finger på flera dagar.. Hjärnan dock.. Har så mycket idéer hela tiden som jag vill genomföra, vill börja plugga och vill flytta igen. Det var inte länge sen vi flyttade hit, knappt ett år men jag känner mig inte hemma i Bagarmossen, inte alls.. Vet inte ens om jag trivs i Stockholm längre? Jobbet är ju som det är. Familjen är det som starkast håller mig kvar, mormor och morfar, jag ser dom som mina föräldrar! <3 Men dom har gått i pension nu och kommer snart att lämna landet för att flytta till Spanien. Egentligen är min största dröm att köpa deras hus i väsby men det finns inte en chans i världen att jag klarar av att betala det. Varken handpenning, amortering eller avgifterna. Det kostar typ 4 * mer än vad jag någonsin kommer ha råd med. MEN varför ska jag då bo var i stockholm? Det är sjukt dyrt, när man kan bo en bit utanför för en bråkdel av stockholms priser. Jag VILL byta stad! Känner på mig att jag kommer sitta och spekulera mycket på detta.. Kommer inte kunna sova förens något har hänt..

 

Eller kanske ska göra det jag drömt om i flera år och flytta till Spanien? Egentligen, varför inte? Vad hindrar mig? VEM hindrar mig? Bara jag.

Aa det var det.. Fick förlängt på jobbet IGEN för ett par veckor sen. Fantastiskt. Jag fattar verkligen inte, om ni är nöjda med mig fucking anställ mig då. Om ni inte är nöjda med mig, hitta någon annan då?? Jag har jobbat såhär hos dom i två år nu. Ett par månader hit, ett par månader dit och det börjar bli väldigt tröttsamt, jag kommer liksom ingen vart.. Och jag blir bara mer och mer rastlös i själen, vilket som vanligt leder till att jag blir ledsen/deppig/arg och får extremt svårt att sova. Bara jag som kan göra något åt saken så jag skickade in ansökning till ny skola så att jag kan börja plugga så förhoppningsvis så kommer jag in annars funderar jag seriöst på att lämna landet för jag orkar inte ha det såhär längre, jag vantrivs något så fruktansvärt med mitt liv just nu. Spyr på det PLUS att jag blivit fet som ni såg i mitt tidigare inlägg ASSÅ WATTA FAKK!?

Ska starta en ny grupp på fejjan som heter "vägra vara fet och deppig" Kanske att man blir motiverad till att träna då.. Asså inget ont om tjockisar, alla har sin kroppstyp men har man varit spinkig hela livet så är det ett stort varningstecken när man faktiskt börjar bli riktigt fet. USCH! nog om det.

 

 

Nu har jag suttid vid den här datorn sen jag gick upp ( Vilket iofs inte var så överdrivet länge sen) Och jag känner mig fruktansvärt lat.. Borde egentligen passa på att plugga på teorin men det är rätt svårt när Neo springer runt och härjar ( Hur får man en sjuk unge att sitta still och vara just det, sjuk?) Han hostar lungorna ur sig så fort han börjar springa runt men han ger sig ändå inte... Suck.. Aja dags att göra något åt mitt deprimerande liv och jag tror att jag börjar med att tömma diskmaskinen, det känns som ett lagom stort steg. Puss!

 

 

 

 

Hej! 

 

Vill bara tillägga att jag och R har varit tillsammans i ett år nu. Läsigt länge om man frågar mig.. Vi har alltså träffats i ett och ett halvt år och bott till sammans i typ ett år.. Assååee, är vi gifta nu?

 

Anledningen till att jag freakar ur över något som kanske inte är så länge egentligen är för att jag aldrig har haft ett seriöst förhållande mer än i några månader så för mig är detta stort.

 

Förövrigt så är jag NÅGOT frustrerad just nu. Jag skulle ha jobbat igår och idag och jag behövde VERKLIGEN vara där MEN när jag pratade med min mormor så har hon GLÖMT att hon lovat att passa Neo (sjukt irriterande!) och har inte alls tid.. Jag hade liksom paxat plats på jourdagis för Neo men eftersom att mormor glatt skulle ställa upp så tackade jag nej till den platsen så att dagisfröknarna också kan få lite ledigt (eftersom att jag verkar vara den enda heltidsarbetande förälderna i sverige)..... Asså ser ni mitt problem? Så kollade med Neos farfar men han skulle också jobba sen finns det ingen mer att fråga utom hans farmor men jag får hellre sparken än att ringa den människan. Sååå jag gjorde upp en ny plan, som involverade en stor mängd mutor, Rs ipad, kritor och liknande för att jag skulle kunna ta med mig skitungen till jobbet. Halvt fungerande plan om man frågar mig. Ett problem bara, självklart så blir ungen JÄTTEsjuk dagen innan men ordentlig hosta, feber och ögoninflammation. Stackarn hostade så mycket så han spydde :( Så det var bara att säga tyvärr till chefen. Fan vad jag skäms.. Självklart är Neos hälsa viktigast men det var bara två dagar och den andra tjejen har semester så det känns som att dom tror att jag bara fejkade att han är sjuk... Aja vad ska dom göra, sparka  mig för att jag är mamma? I dare you...

 

Haha det var det! Julen var förövrigt väldigt mysig, vi var hos mormor och morfar igen och älskade Sandra och lilla Alóna är och hälsar på från israel så det var helt fantastiskt att få träffa dom igen <3 R står fast vid att han hatar jul men jag vägrar tro på det för vi har haft hur mysigt som helst i år :)

 

 

 

 

 Fan vad fet jag har blivit :(