Jag har tänkt...
Jag har tänkt på vad alla människor ljuger hela tiden, oftast om småsaker som dom kanske inte tycker att det är så farligt att ljuga om men för vissa människor så kan det rubba ett förtroende helt och hållet. Jag har upptäckt flera ggr att mina vänner och min pojkvän ljuger för mig, ofta om småsaker som sagt men det gör mig ändå förbannad när jag vet att dom ljuger mig rakt upp i ansiktet. Jag brukar dock sällan säga något men jag brukar försöka förstå varför han eller hon sa just så när hela sanningen faktiskt inte hade varit så farlig, med en liten liten onödig lögn så rubbas ju förtroendet och jag blir sur. Inte för att jag tror att det bara är mig dom ljuger för eller att det bara är jag som blir sur men jag undrar ändå varför folk väljer att göra så..
Faaast (detta är en pik) när jag undrar om jag ser tjock ut så är det okej att ljuga, eller om det var för mycket salt i maten eller om jag går konstigt eller råkar ha världens största finne på näsan... Men inte om vem du var med den där kvällen, eller vad du sa om mig bakom ryggen.. Sånt gör mig rätt ledsen...Fast mest förbannad.. Jag ljuger inte mycket, antagligen mest för att jag är så dålig på det men också för att jag får så dåligt samvete efteråt om någon skulle gå på min lögn.
Folk pratar om "vita lögner" men vilka lögner är egentligen "vita"? Dom som används för att man inte vill såra någon, såsom "Nej din rumpa ser absolut inte tjock ut i dom där" eller "nej farmor jag skulle aldrig börja röka!" "Nej alltså jag sov på soffan, inget hände och hans flickvän var där...." Men vilka lögner är i så fall "svarta" lögner som inte är okej?
Det är frågan....
Puss ;)
