EnBättreBlogg

Det är en lördagskväll, klockan är elva och jag har precis sett klart på en film.
Är jättetrött och borde väl egentligen gå och sova. Men ska jag vara riktigt ärlig så har jag ingen lust att ligga och snurra i sängen och inte kunna sova. Då kan jag ju lika gärna sitta uppe.
Alltså, jag har fortfarande svårt att somna.. Det tar oftast flera timmar, sen vaknar säkert kiddow om ett tag och vill att jag kommer in på hans rum och visar mig och då är det bara att börja om att försöka sova. Jag undrar varför man har sömnproblem.. Sover gör ju alla, både djur och människor. Man sover i sin mammas mage...Men nu som vuxen så är det så svårt. Om man tänker på att somna så vet jag inte ens hur man gör, man ska bara ligga där och slappna av, blunda och vänta på att det blir svart för att sen vakna förbannad för att jag bara fått ett par timmars sömn igen. Jag är alltid trött och irriterad. Folk säger åt mig att gå till läkaren och få sömntabletter. Men ska det verkligen krävas tabletter för att kunna göra världens enklaste sak? Att behöva göra det skule få mig att känna mig mindre värd som människa på något sätt haha.. Jag vet inte, allt jag vet är att jag sitter vaken nu och skriver massa skit fast jag ska upp om några timmar och försöka vara en glad mamma med all världens tålamod och jag ska med ett leende på läpparna hänga tvätten jag tvättade ikväll och sortera resten, jag ska sjunga samtidigt som jag damsuger IGEN för att kiddow slänger mat och chips på golvet för att det är kul och för att katten krigar i blomkrukorna.. Och jag ska vissla när jag diskar och dansa när jag plockar undan alla leksaker och jag kommer vara ytterst trevlig mot kassörskan när jag går och handlar. Låter jag bitter nu? Jag är bitter, det vet ni...Jag är förbannad som fan. Mest för att sömnen ska vara pausen i helvetet när livet inte blev som man tänkt sig. Men jag kommer dit.
Peace