Be careful what youre wishing for cuz you just might get it..
2010-07-25 @ 12:02:20
Hej.. Det var ett tag sen jag skrev nu har verkligen inte orkat plus att det är sommar så man är inte hemma alltför mycket :)
Iaf
På senaste så har det inte hänt mycket, jag fyllde år och gick faktiskt ut för en gångs skull :P Är ju hemma varje helg så det kändes som att det var dags. Plus att det är inte varje dag man fyller 18 :D ja det var ju lagom lyckat för vi kom inte in nånstans haha och sen när vi väl gjorde det så blev vi utslängda haha. Jag skulle ha jobbat men av någon anledning så avbokade dom mig, det sög för jag förlorade två veckors jobb på det. Hade verkligen behövt dom pengarna...Meeeen det är inte mycket att göra åt, sa till dagis att kiddow skulle vara ledig då och sen har vi bara glassat i långholmen och solat och badat med massa kompisar så det har ju varit helt okej ändå :)
Just ja, månadens skämt...Jag blir stämd?!
Det här är så knäppt att jag har inte kunnat smälta det här. Lång historia blir kort. Jag och en kille bestämmer oss för att skaffa barn, ansvaret blir för stort för killen och det var inte kul, vi gör slut och han går tillbaka till sitt vanliga liv. Jag tar hand om våran son, ber om hjälp ibland men får ingen för killen måste ju ha sin fritid! Det går 1½ år och en dag får jag ett brev i brevlådan från killens advokat där det står att han vill ha gemensam vårdnad (!) och jag har två veckor på mig att godkänna det annars så blir jag stämd i tingsrätten...Varför? För att han helt plötsligt vill vara pappa? Eller för att jävlas...Jag blir så sne....Vi va två om att skaffa barn men det var bara jag som fick ge upp mitt jobb, min skola, mina vänner, min fritid, allt för att han skulle slippa ta lite ansvar. Jag hade kunnat ha kvar mitt liv om bara han hade hjälpt till lite. Men jag gjorde det ändå, jag gav upp allt det dära för att kiddow behövde mig, och eftersom han bara har en förälder så måste jag finnas där lite extra. Men jag har ändå känt mig sviken som fått göra allt själv, jag älskar min son och jag vill ha han i mitt liv föralltid men jag önskar att det fanns 2 st av mig, en som kunde ta det där jobbet och en som fortfarande hade tid att hämta och lämna på dagis, laga mat och sy på små namnlappar på kläderna...Men vi klarar oss alltid, det gör vi. Men varför gör du såhär mot oss? hur kan en människa vara så elak och självisk så han förstör det lilla vi har? Och av vilken anledning? Snälla förklara för jag förstår verkligen inte
Jag hoppas att du blir instängd på ett hem när dina föräldrar lyckas öppna sina ögon och ser vilken knarkare du är och jag hoppas att kiddow aldrig behöver lära känna dig. Jag önskar att jag aldrig tittat åt ditt håll mer än en gång.
Iaf
På senaste så har det inte hänt mycket, jag fyllde år och gick faktiskt ut för en gångs skull :P Är ju hemma varje helg så det kändes som att det var dags. Plus att det är inte varje dag man fyller 18 :D ja det var ju lagom lyckat för vi kom inte in nånstans haha och sen när vi väl gjorde det så blev vi utslängda haha. Jag skulle ha jobbat men av någon anledning så avbokade dom mig, det sög för jag förlorade två veckors jobb på det. Hade verkligen behövt dom pengarna...Meeeen det är inte mycket att göra åt, sa till dagis att kiddow skulle vara ledig då och sen har vi bara glassat i långholmen och solat och badat med massa kompisar så det har ju varit helt okej ändå :)
Just ja, månadens skämt...Jag blir stämd?!
Det här är så knäppt att jag har inte kunnat smälta det här. Lång historia blir kort. Jag och en kille bestämmer oss för att skaffa barn, ansvaret blir för stort för killen och det var inte kul, vi gör slut och han går tillbaka till sitt vanliga liv. Jag tar hand om våran son, ber om hjälp ibland men får ingen för killen måste ju ha sin fritid! Det går 1½ år och en dag får jag ett brev i brevlådan från killens advokat där det står att han vill ha gemensam vårdnad (!) och jag har två veckor på mig att godkänna det annars så blir jag stämd i tingsrätten...Varför? För att han helt plötsligt vill vara pappa? Eller för att jävlas...Jag blir så sne....Vi va två om att skaffa barn men det var bara jag som fick ge upp mitt jobb, min skola, mina vänner, min fritid, allt för att han skulle slippa ta lite ansvar. Jag hade kunnat ha kvar mitt liv om bara han hade hjälpt till lite. Men jag gjorde det ändå, jag gav upp allt det dära för att kiddow behövde mig, och eftersom han bara har en förälder så måste jag finnas där lite extra. Men jag har ändå känt mig sviken som fått göra allt själv, jag älskar min son och jag vill ha han i mitt liv föralltid men jag önskar att det fanns 2 st av mig, en som kunde ta det där jobbet och en som fortfarande hade tid att hämta och lämna på dagis, laga mat och sy på små namnlappar på kläderna...Men vi klarar oss alltid, det gör vi. Men varför gör du såhär mot oss? hur kan en människa vara så elak och självisk så han förstör det lilla vi har? Och av vilken anledning? Snälla förklara för jag förstår verkligen inte
Jag hoppas att du blir instängd på ett hem när dina föräldrar lyckas öppna sina ögon och ser vilken knarkare du är och jag hoppas att kiddow aldrig behöver lära känna dig. Jag önskar att jag aldrig tittat åt ditt håll mer än en gång.
Kommentarer
